7. ELIHU – PÅ VEMS SIDA ÄR HAN?

De tre männen slutade tala med Job, eftersom han såg sig som rättfärdig. Men Elihu… greps av vrede. (32:1-2)

Vad vet vi om Elihu?

Plötsligt kommer en ny person med i samtalet, en som läsaren inte tidigare hört något om. Varför presenterade inte författaren till Jobs bok Elihu genast i början tillsammans med de andra? Varifrån kommer denne man? Vem är han egentligen? Hur länge har han lyssnat till samtalet? Går han Guds ärenden eller Satans – inget av detta berättar författaren för oss. Inte ens Gud kommenterar i sista kapitlet Elihus tal (fastän han har en del att säga om både Jobs och vännernas tal). Jobs bok överlåter alltså helt åt läsaren att avgöra i vilken anda Elihu, Jobs sista själavårdare talar.

Bibelforskarna är totalt oense i frågan om Elihu har rätt eller fel. Många menar att han är en likadan skenhelig pratkvarn som de tre vännerna – att han lägger ytterligare sten på bördan för den lidande Job. Andra påstår att Guds Ande talar genom honom.

Namnet Elihu betyder ”Han är Gud” och Barakel, hans fars namn, betyder ”Gud välsignar”. Elihu är yngre än Job och hans vänner. Han präglas av den självsäkerhet som är typisk hos unga män – han känner sig som en Guds profet och talesman.

Elihu har handlat enligt den tidens etikettsregler och tigit medan de äldre och klokare har talat. Nu har emellertid både Job och hans vänner sagt allt de har att säga. Elihu är vid det här laget nära att spricka i sin iver att få bidra till diskussionen.

Elihus hållning som själavårdare

Det finns några avgörande skillnader mellan Elihu och de tre vännerna: för det första orkar Elihu lyssna på Jobs långa tal ända till slutet utan att säga någonting. Han talar först sedan Job högt utgjutit sitt hjärtas hela smärta. I detta gör han så som en riktig själavårdare bör göra.

Den som har lyssnat till en annans bedrövelse har säkert någon gång varit lika sprickfärdig att få tala som Elihu nu var. Men Elihu kan tiga! Job känner att han blir hörd. Elihu hänvisar också flera gånger till det som Job har sagt – det visar att han hade lyssnat intensivt och inte bara med ett öra.

Elihu är också beredd att lyssna till Jobs eventuella invändningar: ”Men har du något att säga, så gör det – tala du, jag skall gärna ge dig rätt.” (33:32). Kanske Job av detta förstår att Elihu bryr sig om honom. Åtminstone svarar han ingenting på dennes tal, utan lyssnar till dem utan att säga emot. Den unga mannen talar alltså inte ovanifrån utan från samma plan som Job befinner sig på. Också när han kritiserar Job, gör han det som en människa till en annan.

Inför Gud är du och jag lika, jag är formad av en lerklump också jag. Du behöver inte känna fruktan för mig, jag skall inte trycka ner dig. (33:6-7)

Låt oss välja ut det rätta, tillsammans ta reda på vad som är gott. (34:4)

Men också Elihu predikar för Job precis som de tre andra hade gjort. Har en själavårdare alltså rätt att förr eller senare komma med egna synpunkter? Ja, sedan när den anfäktade människan har nått den punkt när hon kan ta emot råd. Men först måste man orka lyssna på hennes klagan ända till slutet – även om det tar tio ”sessioner” som i Jobs fall.

Kanske var det faktiskt dags för Job att lyssna till förnuftigt tal? Kanske kan man i detta skede börja visa honom var han själv hade gått fel? Efter Elihus ord kanske Gud själv börjar tala...

Också Elihu kritiserar Job

Inte heller Elihu stryker den lidande Job medhårs. Både Job och hans vänner får höra ord och inga visor av denne yngling.

Mot Job blev han upprörd, därför att denne menade sig ha rätt mot Gud. Och mot Jobs vänner blev han upprörd, därför att de inte fann något svar (32:2-3**).

När det vill sig är Elihus ord lika hårda som de tre vännernas. ”Finns väl någon som Job, som släcker törsten med hädelser”, säger han (34:7). Vi skall längre fram analysera Elihus kritik noggrannare. I detta skede fäster vi uppmärksamheten enbart vid att den allra skarpaste kritiken i Elihus monolog kanske ändå inte företräder hans egen åsikt.

Män med förstånd säger till mig… : ”Job vet inte vad han talar om, hans ord röjer ingen insikt.” (34:34-35).

Elihu citerar alltså här Jobs vänner. Problemet är citatets längd. Slutar det i vers 35 eller fortsätter det till kapitlets slut? Här varierar översättningarna. (I originalspråket finns inga citattecken.) De rysliga önskningarna här nedan är alltså möjligen vännernas ord och inte Elihus:

Job prövas till det yttersta för att han svarat som syndare gör. Han lägger brott till brott och hopar synder ibland oss. Han upphör aldrig att tala mot Gud. (34:36-37)

Kanske Elihu inte, som de övriga vännerna, beskyller Job för synder han gjort före lidandet och på det viset gör Job skyldig till katastrofen. Möjligtvis gäller hans kritik enbart de ord Job sagt under sitt lidande. Mot denna teori talar dock Elihus följande yttrande: ”Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa håller dig nu fast” (36:17).

Elihu fortsätter att behandla olika teman ur Jobs bok

Rättegången

Elihu svarar på Jobs uttalande om Gud som en orättvis domare.

Men jag hörde själv vad du sade, dina ord undgick mig inte: ”Jag är ren och utan skuld, utan fläck och fri från synd. Men han söker sak med mig och räknar mig som sin fiende. Han sätter mig i stocken, han bevakar alla mina vägar.” Nej, där har du inte rätt! Jag säger dig: Gud är större än människor. Varför anklagar du honom för att han inte svarar dem? (33:8-13)

Elihus argument är: Gud kan inte handla eller döma orätt. Hur skulle han kunna upprätthålla hela världsalltet ifall han inte vore rättvis? Gud står över både kungar och furstar och ställer dem till svars för sina handlingar.

Kan en som hatar det rätta härska? Han som är mäktig och rättfärdig, dömer du honom skyldig? (34:17)

Kan man väl säga till Gud: ”Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit. Visa mig du, vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.” Skall då han för ditt klanders skull giva vedergällning, såsom du vill? Du själv och icke jag må döma därom; ja, tala du ut, vad du menar. (34:31-33*)

Visst är det sant det som Elihu säger: Gud är rättfärdig, har aldrig fel eller gör aldrig fel, fastän vi kan känna det så mitt i vårt lidande. Gud har rätt att låta olyckan drabba sitt barn. Elihu förklarar ändå inte Guds motiv till att han handlar på detta sätt. Liksom de andra vännerna, talar Elihu bara om Guds makt och kraft. Han säger ingenting om Guds kärlek. Därför förefaller det ibland som om de alla fyra krävde detsamma av Job som islam kräver av sina anhängare: fullkomlig underkastelse.

I Jobs bok har Gud fått både rollen som åtalad, åklagare och domare. Elihu kallar honom dessutom fångvaktare, en som låser in människan i anfäktelsens fängelse (36:8-13). Meningen med fängelset är att öppna människans öron till att höra Guds röst. Om detta lyckas får människan njuta lyckliga dagar. Men om fången sätter dövörat till, blir det dödsstraff.

Dödsstraffet verkställdes troligen så att fången genomborrades med spjut. Då Job tidigare klagade på att Gud besköt honom med giftpilar, kan han eventuellt ha syftat på den tidens dödsstraff. ”Men hör de honom [Gud] ej, så förgås de genom vapen och omkommer, när de minst tänker det.” (36:12).

Rättfärdighet

Elihu påstår att Job har sagt: ”Inte hjälper det en människa att hålla sig väl med Gud” (34:9) och ”Vad gagnar den [min rättfärdighet] mig? Har jag mer nytta av den än av min synd?” (35:3**). Kanske Elihu syftar på Jobs klagan över att det går de rättfärdiga lika som de ogudaktiga. Han verkar dock tolka Jobs ord som om denne talade om någon form av byteshandel med Gud: Om jag gör något gott så måste Gud ersätta mig på något sätt. Och om Gud inte gör det, visar det bara att det inte lönar sig att avhålla sig från synd.

Till detta svarar Elihu att Gudsrelationen inte är någon nyttorelation. Våra synder berör inte Gud på något sätt. De berör bara våra närmaste.

Om du syndar, vad gör det honom?… Om du är rättfärdig, vad ger det honom, vad får han ta emot av dig? Din ondska berör bara människor, din rättfärdighet bara dina likar. (35:7-8)

Det är sant att Gudsrelationen inte grundar sig på byteshandel. Det är också sant att Job i denna fråga hade fel ända från början – han var ett barn av sin tid och trodde att det alltid skulle gå den fromme väl. Men å andra sidan verkar ändå Elihus Gud vara avlägsen, ouppnåelig och till och med likgiltig. För Jobs Gud är människans rättfärdighet en fråga om liv och död(!).

Elihu känner Messias

Den lidande människans ångest kan till och med gå så långt att hon ligger för döden, säger Elihu. Så fortsätter han:

Men om en ängel då finns, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt, då förbarmar Gud sig över henne och säger: ”Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.” (33:23-24*)

Lösepenning! Medlare! Honom hade ju Job redan bekänt sin tro på. Nu kommer det fram att också Elihu tror på honom.

Om och om igen har Jobs vänner skildrat den ogudaktiges öde. Även Job själv hade gjort det en gång (27:7-23). Nu beskriver Elihu en förlossad människas arvedel:

När han ber till Gud blir han bönhörd, han får träda fram inför honom med jubel. Så blir människan återupprättad av Gud. Jublande säger hon inför alla: ”Jag syndade och gjorde det raka krokigt men slipper det straff jag förtjänat. Han har räddat mig undan graven…” (33:26-28)

Några gånger i Gamla testamentet talas det om Jesus som en ängel (se t ex Mal 3:1). Den ängel Elihu förkunnar har följande beröringspunkter med Jesus (enligt L. Andersen):

• Han är en talesman, en medlare.

• Han förkunnar för människan vad som är rätt.

• Han får Gud att förbarma sig över människan.

• Han skaffar fram lösepenningen åt Gud.

• Han befriar människan från graven med hjälp av denna lösepenning.

• Han varken hämnas eller bestraffar synden.

• Han återinrättar rättfärdigheten.

• Han ger den återlösta glädje i hjärtat: ”Jag fick inte vad jag förtjänade” (33:27**).

Enligt Paulus är Jesus förmedlaren, vars uttryckliga uppgift var att hela relationen mellan den syndiga människan och Gud genom att betala lösepenningen.

Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla... (1 Tim 2:5-6)

Den dolda Guden

Om och om igen hade Job klagat över att Gud teg och dolde sitt ansikte för honom. Elihu svarar också på detta och säger att Gud har rätt att dölja sig: ”När han är tyst, vem kan då fördöma? När han döljer sitt ansikte, vem kan då se honom” (34:29**).

Nyss lade vi märke till att även Elihu känner Förlossaren. Här hänvisar Elihu också till Guds ansikte: Gud döljer inte sitt ansikte då han fått lösepenning (33:26).

Elihu uppmanar Job att vänta: ”Även när du säger att du inte ser honom, ligger din sak inför honom, och du bör vänta på honom” (35:14**). Alltså: fastän Job inte i sitt lidande kan se Gud, så ser Gud honom. Saken är under behandling. Ett anfäktat Guds barn är inte bortglömt. ”… de svaga ger han deras rätt. Han släpper inte de rättfärdiga med blicken… ” (36:6-7).

Elihu förstår alltså att också lidandet är ett av Guds tillvägagångssätt. ”Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra” (36:15*). Guds mål är att få människan att lyssna till hans röst. Om ingen annan utväg finns, måste han ge henne lidande.

På vilket sätt tar då Gud kontakt med en människa som han vill ha direktkontakt med, men som inte har nådemedlen till sitt förfogande? Elihu svarar: Gud talar i drömmen (33:14-18), genom sjukdom (33:19-22), genom fängelsets elände (36:12), genom lidande (36:15) och slutligen ännu genom naturen. Men en människa kan ändå vägra att lyssna till Guds tilltal. Då väntar henne dödsstraff (36:12-14).

Elihu vänder Jobs blick till naturen

Job har inte tillgång till något skrivet Guds ord som vi har. Han kan inte öppna Psaltaren och läsa om hur de rättfärdiga också förut har fått lida. Han har inte evangelierna där han skulle kunna läsa om Guds egen Sons ensamhet, smärta och död. Inte heller hans vänner förmår förkunna Guds ord för honom. Vilka möjligheter har då Job att alls höra Guds röst?

Job och hans vänner har redan flera gånger sporadiskt hänvisat till Guds allmänna uppenbarelse d.v.s. Naturens bok (5:9-10; 12:7-15; 26:7-14). Men egentligen är det först Elihu som hjälper Job att lyfta blicken från avstjälpningsplatsens avskrädeshögar upp mot himlen. Elihu förkunnar för Job att i stormens dån hörs Guds röst (37:5).

Genom att läsa i Naturens bok kan människan lära sig otroligt mycket om sin Skapares vishet och kraft. Men den som lider kanske är så innesluten i sig själv att han helt enkelt inte ser naturens skönhet. Kanske kan man inte ens i början kräva det av honom. Men i något skede kommer den stund när naturen kan inleda sin helandeprocess i den lidande människans hjärta. Hon måste bara gå med på att gå ut och lyfta upp sin blick mot himlen, bergen, åkrarna, skogen...

Elihu är ingen fullkomlig själavårdare – långt ifrån. Han är barn av sin tid och tror mer än han borde på lagen om orsak och verkan. Han anklagar och skuldbelägger Job. Han tror sig veta bättre än någon annan. Och ändå använder Gud denne bristfällige själavårdare för att förverkliga sina avsikter. Elihu startar den räcka av frågor som sedan i Jobs öron förvandlas till Guds röst.

Det är åskväder. Job sitter på avstjälpningsplatsen omgiven av sina vänner. Åskan mullrar, blixtarna ljungar. Naturen visar sin oförutsägbara storhet. Då frågar Elihu:

Lyssna på detta, Job, hejda dig och besinna Guds under! Förstår du hur Gud styr, hur han får blixten att ljunga ur skyn? Förstår du molnens flykt, den allvetandes underbara verk? (37:14-16)

Sedan försvinner Elihu från platsen. Hans tal blir liksom på hälft. Författaren till Jobs bok säger inte: ”Här slutar Elihus tal” som han gör när Job talat färdigt (31:40). Gud tar helt enkelt orden ur själavårdarens mun och börjar själv tala.

FRÅGOR TILL KAPITEL 7

• Hurudan är en riktigt god själavårdare enligt er åsikt?

• Om du hade varit i Jobs kläder vilket intryck skulle Elihus tal ha gjort på dig?

• Vad anser ni om Elihu som människa och själavårdare?

• Försök hitta pudelns kärna i Elihus tal. Vad vill han egentligen säga till Job?

• Var har Elihu rätt enligt er åsikt? Var har han fel?

• På vilket sätt skiljer sig Elihus tal från de andra vännernas?

• Vilket av det Elihu säger skulle passa in på din aktuella situation?

• På vilket sätt kan naturen bota de hjärtesår som en människa har?

• Varför ville Herren tala först efter det att Elihu talat?

• Vilken var Elihus roll i Jobs liv och lidande?

• Är du av annan åsikt om någonting i det här kapitlet än författaren till boken? Vilken fråga i så fall?

• Vad har speciellt rört ditt hjärta i det här kapitlet?

***