2. JOB MELLAN GUD OCH SATAN
Gud berömmer Job
Herren frågade [Anklagaren]: ”Lade du märke till min tjänare Job? På hela jorden finns ingen så oförvitlig och rättrådig som han, ingen som så fruktar Gud och skyr allt ont”. (1:8)
Första akten i Jobs bok äger rum i Jobs och hans barns hem (1:1-5). När andra akten börjar är vi i himlen inför Guds tron. Guds söner - både goda och onda änglar - kommer och ställer sig inför Herren. Satan kommer till himlen alldeles som om han kom hem. Det är uppenbart att han fått tillåtelse att göra så ända sedan syndafallet. Satans huvuduppgift verkar vara att färdas över hela jorden och rapportera om människornas synder för Gud. Det är som om själafienden kammade hem poäng för varje rapporterad synd...
Namnet Satan betyder ”åklagare”. I enlighet med sitt namn har han rätt att sätta oss under lupp och anklaga oss människor för våra synder - Herren nekar inte honom den rätten. Han är en rättfärdig Gud och sopar inte under mattan det vi har gjort orätt.
Beträffande Job står Satan ändå inför ett problem: Han har ingenting att anklaga honom för! Dessutom börjar Herren berömma sin tjänare inför Satan, som om han med Jobs liv ville plocka poäng. Gud kallar Job sin tjänare och lovordar honom: 1. oklanderlig/redbar, 2. ärlig, 3. Gudfruktig och 4. skyr det onda. 5. På jorden finns ingen som han (1:8).
Det är alltså Gud själv som inleder diskussionen om Jobs godhet, vilken uppenbart är en ständig källa till harm och förödmjukelse för Satan. Av Jobs försvarstal förstår vi att Gud inte använder överord: Job är sannerligen värd sina fem lovord!
Guds och Satans vadslagning?
Efter de två första kapitlen försvinner Satan ur Jobs bok. I sina långa tal nämner Job honom inte en enda gång. Det gör inte heller vännerna, eller ens Gud i den ”sista domen”.
Satan omtalas mycket sällan i Gamla testamentet. I berättelsen om syndafallet framträder han i en orms skepnad. Vissa profetior kan tänkas syfta på honom (Jes 12:12-). Satan - alltså ”anklagaren” – uppträder under sitt eget namn förutom i Jobs bok, även bl.a. när han lockar David till folkräkning (1 Krön 21:1) och när han anklagar översteprästen Josua för att vara klädd i orena kläder (Sak 3:1-2).
Eftersom Satan inte kan anklaga Job för synd, tar han till ett smart knep: Han påstår nämligen att Jobs fromhet bara är resultat av gynnsamma omständigheter. Ifall inte Job var lycklig och rik, skulle han inte heller vara from...
Det är väl inte utan orsak som Job är gudfruktig. Du har ju själv på allt sätt skyddat honom och hans familj och allt som tillhör honom, du välsignar allt han gör, och hans hjordar brer ut sig över landet. Men sträck ut din hand och rör det som tillhör honom, då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet. (1:9-11)
Satan är en cyniker - han tror inte på ”äkta” Gudsfruktan. Enligt honom är tron bara utilitarism, något att helt krasst dra nytta av. Genast när människan inte får idel goda gåvor av Skaparen, försvinner hennes tro som agnar för vinden eller till och med förvandlas till förbannelser. Satan kunde också kallas världens första behaviorist: Han anser ju att tron enbart är en produkt av omgivningen.
Genom världshistorien har många religioner och ideologier varit av samma åsikt som Satan. Till exempel i Japan finns det tiotals s.k. nya religioner, som lovar sina anhängare guld och gröna skogar. Man tror på gudarna bara för att dra nytta av dem. Det är en bisak om dessa religioner håller sig till sanningen eller inte. Till den här gruppen hör också vår tids framgångsteologi och en del av den karismatiska rörelsen; de lär att en kristen inte behöver vara fattig eller sjuk. Varken Satan eller framgångsteologen kan förstå att någon kunde tro på Gud också efter att ha förlorat allt.
Gud tar upp stridshandsken. Han går med på ett slags vadslagning med Satan. Det verkar vara viktigt för Gud att kunna visa på att åtminstone en människa på jorden tror på honom för hans egen skull och inte bara för allt det goda som han ger. Om det inte går att finna en sådan människa, förlorar hela skaparverket sin mening. Då kan Satan skryta inför Gud: ”Ingen tror på dig för din egen skull. Hela världen är på min sida!”
På sätt och vis har Satan rätt när han påstår att Jobs tro inte prövats. Det är verkligen lätt för Job att tro på Guds godhet och kärlek, eftersom han i sitt eget liv upplever dem varje dag. Men om välgången tas ifrån honom - blir det då kvar något av hans tro, eller förbannar Job sin Skapare rakt i ansiktet? Gud litar så mycket på sin tjänares tro att han överlämnar honom i Satans händer.
Gör vad du vill med det som tillhör honom, bara du inte rör honom själv. (1:12)
Här kan vi bibelläsare inte annat än sucka: Herre, vi trodde att dina barn alltid får vara i dina händer! Hur kan du behandla Job så här, han som hela sitt liv trott på dig och tjänat dig? Hur kan du överlåta honom i Satans händer?
Hur är det: Vågar Gud ta risken och ingå ett vad med Satan också om vår tro, din och min? Ja, det vågar han, och det har han i själva verket redan gjort. När han gav oss våra prövningar och tog ifrån oss den lycka som vi inte trodde oss kunna leva utan, visade Gud samtidigt sitt förtroende för oss. Han litade på att vi inte skulle förbanna honom och välja döden ens mitt i smärta och nöd.
Frestelse och prövning
Frestelser hör till människans liv - redan före syndafallet fanns de där. Den varelse som inte kan frestas är inte en människa utan ett djur eller en robot. Gud ville inte ha programmerade robotar som lyder honom - han ville ha människor som älskar honom och för den skull gör hans vilja. Så planterade Gud i paradiset Kunskapens träd på gott och ont. Om han inte hade gjort det, skulle de första människorna inte ha fallit i synd. Men då kunde Satan hånfullt kunnat säga till Gud: ”Människorna tror på dig för att du har programmerat dem till det. Inte tror de på dig för din egen skull.”
Det finns två slags frestelser: Satan får synden att se så lockande ut, att vi inte kan leva utan den. Eller så tar Gud ifrån oss något oändligt värdefullt, något vi inte tror oss kunna leva utan. Hälsan. Kärleken. Det goda ryktet. Arbetet. En nära människa. Varje gång vi förlorar något oersättligt, är förlusten samtidigt en frestelse till otro och förtvivlan, till att överge nådemedlen, till att förbanna Gud och till självmord. Så var det också för Job.
Job blev inte frestad för att han var särskilt ond, utan för att han var en särskilt god människa. Också Jesus blev frestad till det yttersta. Tänk om det är så att de frommaste får genomgå de största frestelserna? I den här frågan är framgångsteologerna av annan åsikt än Bibeln. Inte heller karismatikerna behandlar i allmänhet följande fråga: Varför måste en from människa lida till och med mera än en gudlös?
Ingen enda troende kan hoppas komma till himlen utan att här i tiden möta frestelser och prövningar. Tyvärr överger många Guds barn sin tro på Guds kärlek och allmakt då de sållas av Satan. Jag befarar att en orsak till detta uttryckligen är den av vår tids irrläror som säger att Gud aldrig vill göra sina barn olyckliga...
Satan som Guds bandhund
I Jobs bok ser vi tydligt att Satan aldrig kan handla fritt när det gäller människor som är Guds tjänare (troende). ”Men sträck ut din hand och rör det som tillhör honom…” uppmanar Satan. Men han kan inte på eget initiativ ens med ett finger röra vid ett Guds barn, utan får bara nöja sig med att be Gud göra det.
Gud rör inte själv vid Job, utan låter Satan sköta det smutsiga jobbet. Ändå flyr Gud aldrig sitt ansvar för det som sker med Job. När Job i sina långa tal beskyller Herren för olyckorna svarar Herren inte en enda gång: ”Det var inte mitt fel utan Satans.” Gud är ”bolagets chef” och han bär också ansvaret för de anställda vad de än har gjort – med hans tillåtelse.
Fastän det är Satan som gör det smutsiga jobbet så talar Job aldrig till eller om honom. Han säger: ”Herren gav, Herren tog.” Vi kan bara föreställa oss hurudant Jobs liv hade varit om han inte kunnat ta sina lidanden ur Guds hand. Vem skulle han då ha bett till? Vem skulle han då ha vänt sig till? För vem skulle han då ha klagat?
Den danska studentprästen Leif Andersen säger i sin bok ”Gud varför sover du?”: ”Jag kan inte inse hur en allsmäktig och kärleksfull Gud med äran i behåll kan slippa undan ansvaret för det som händer i hans egen värld: om han verkligen har all makt i himlen och på jorden, varför använder han den då inte? Det är vanligt nu för tiden att vilja ”försvara” Gud genom att frånta honom ansvaret för lidandet och nöden, men i verkligheten har man ju inte uppnått annat än att man också fråntar honom makten! Man har försvarat Guds kärlek genom att frånta honom makten och ansvaret - alltså gjort honom maktlös och ansvarslös... Nej, om makten verkligen är hans och han också vill ha äran, så får han vara beredd på att ta ansvaret också” (s. 18).
Beaktansvärt är att Gud kallas den Allsmäktige i Jobs bok nästan trettio gånger, men endast ett tjugotal gånger i resten av Bibeln!
Andlig krigföring - ett kosmiskt krig
De olika skedena i mänskligheten och i varje människas trosliv är delar av ett stort kosmiskt krig. Gud och Satan kämpar om vem som skall vinna kriget. I Jobs fall ser vi hur enorma proportioner kampen kan få när det gäller en enda människas tro eller otro. Detta tema har under den senaste tiden varit mycket aktuellt: Man talar om andlig krigföring och hur den kristne borde delta i den.
Ibland upplever man att de människor som ivrigast propagerar för andlig krigföring tror på Satans kraft nästan lika mycket som på Guds kraft. Enligt dem bör en kristen som drabbas av en olycka först undersöka varifrån olyckan kommer och sedan handla därefter: antingen be till Gud eller förbanna Satan.
En norsk karismatiker (A.Edvardsen) har skrivit en bok om Job. Han säger att Jobs största misstag var att säga: ”Herren tog”. Om Job hade sagt: ”Satan tog”, så hade han kommit mycket lättare undan. Jag håller inte med honom. Jag anser att Guds barns trygghet försvinner helt, om de inte kan tro att Gud beskyddar dem från den ondes makt. Var är vår trygghet om Satan kan ta vad han än vill av oss?
Den andliga krigföringens teologi lär att Jesus har överlämnat sin kraft och auktoritet åt de troende. Denna kraft måste de använda mot Satan. Jesus använder inte längre själv sin kraft. Gud strider inte i det här kriget, han följer med från sidan för att se hur vi klarar oss. Den yttersta konsekvensen av denna lära är, att när Satan anfaller är det onödigt att be Jesus om hjälp - han tar inte på sig våra uppgifter. På så sätt blir en anfäktad människa ensam och utelämnad åt demonerna.
Fanatiskt svurna anhängare till andlig krigföring påstår till och med att Gud inte förmår skydda sina egna ens mot besatthet (demonisering). Kan en troende alltså vara besatt eller demoniserad? Kan en ond ande komma in och bo i ett hjärta där den Helige Ande redan bor?
Man påstår att demonerna kan komma in i en troende människas liv till exempel via barndomens traumor - och vem av oss har inte sådana! Symptom på besatthet kan uppenbart också suggereras i känsliga människor. Sådana läror och manifestationer har resulterat i att många människor har förlorat sin mentala hälsa och begått självmord.
Men vår fråga lyder: Hur kan den Helige Ande bo i samma hjärta som en ond ande? Och svaret blir: Inte på något sätt. Jesus är den starkare som binder den starke (Mark 3:23-27)! Han har klart och entydigt lovat att ingen Satans kraft kan skada hans egna (Luk.10:19). Satan kan anfalla en troende men aldrig ta honom i sitt välde i den bemärkelse som Nya testamentet beskriver tillstånd av besatthet. Man får aldrig driva ut onda andar ur en troende - för de finns inte i honom!
Jobs bok lär oss att kriget mellan Gud och Satan är ett faktum, men det innebär något helt annat än vad framgångsteologin och den karismatiska rörelsen talar om. Kanske har vårt rationalistiska århundrade alltför litet uppmärksammat Satans och de onda andarnas inflytande på missionsarbetet och all kristen verksamhet. En offentlig kraftmätning (power encounter) mellan Gud och Satan behövs säkert ibland, som vi ser i fallet med Elia och Baals profeter. Jag vill ändå påstå att ett betydligt vanligare slagfält i det kosmiska kriget finns på ett alldeles annat håll än dessa kraftmätningar. Det slagfältet finns nämligen i vars och ens samvete. Människohjärtat, dess tro och otro, är den huvudsakliga krigsskådeplatsen i detta krig.
Varje gång som du tar det goda såväl som det onda ur Guds hand och prisar hans namn, vinner Gud en omgång i det kosmiska kriget. Varje gång du bekänner din synd i stället för att försvara eller gömma den i ditt innersta, sker detsamma. Varje gång du söker skydd i nådemedlen (Ordet och sakramenten) mitt i ditt lidande, visar du att du är med i Jesu armé, vad som än sker.
Det kosmiska kriget innebär också att offentligt kämpa för Guds ord. Detta krig kräver lidande och offer precis som andra krig. Varje gång du går ut i kamp mot en annan kristus, en annan ande och ett annat evangelium, strider du samtidigt mot Satan förklädd till en ljusets ängel. Varje gång du tiger, fastän du ser liberalteologin vinna terräng i din församling eller organisation, ger du vapen i händerna på Satan. I det kosmiska kriget är det nämligen så att striden framför allt gäller Guds ord: dess historiska sanning och dess sanning för oss i vårt lidande? ”Har Gud verkligen sagt...?”
Gud kommer att vinna det kosmiska kriget. I själva verket vann han det redan på Golgata. Frågan är bara om du använder ditt liv till kamp för eller mot honom. En troende som inte hålls vakande kan i detta krig bli en vapendragare för Satan. Jesus måste ju säga till och med till sin käre lärjunge Petrus: ”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.” (Matt 16:23).
Jobs bok lär ändå att Satan bara är en Guds bandhund som inte har någon annan makt över människan än den som Gud tillfälligt ger honom. Vi behöver inte ha att göra med två ”herrar”, en är nog. Job besvärjer inte Satan bort från sitt liv. Han talar inte ett enda ord med Satan. Vad Job talar, det talar han till Gud. I Nya testamentet ser vi att inte heller Paulus tar till besvärjelser, då han fått en tagg i köttet av en ängel från Satan. Paulus talar om saken med Jesus och bara med honom - och det är nog (2 Kor 12).
Inte heller i Jobs liv kan Satan göra annat än det Gud givit sin tillåtelse till. Han påbörjar den process som blir den viktigaste uppgiften i Jobs liv, en uppgift i vilken han får se Gud med egna ögon. Han ger Job möjlighet att ge ära åt Guds namn.
Den sista drabbningen i det kosmiska kriget skildras i Uppenbarelseboken:
Och djävulen som förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falske profeten, och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet. (Upp 20:10)
Jobs frestelse - Jesu frestelse
Varför måste Jesus gå ut i ödemarken för att frestas av Djävulen? Varför fördes han dit uttryckligen av den Helige Ande? Början av Jobs bok visar att Satan också kan anklaga en människa för det att hon inte har prövats. Om Frälsaren hade blivit skonad från frestelser, kunde den onde ha påstått det samma som han sade om Job: ”Det är lätt för honom att tro på dig, Gud, då du välsignar honom på alla sätt och skyddar honom från allt ont.” Därför måste Jesus bli frestad i allt på samma sätt som vi människobarn, så att han kan vara vår ställföreträdare inför Gud.
Också i Jesu frestelser var det Guds ord som låg i vågskålen: Vems ord skulle han slutligen tro på, Guds eller Satans? Jesus var hungrig, förfärligt hungrig. (Denna hunger var säkert också en andlig hunger: en förskräcklig ensamhet, hunger efter kärlek... ) Vi vet att hunger kan förvandla människor till djur – sådant känner vi till exempel från koncentrationsläger och skeppsbrott. Jesus kunde ha skaffat sig bröd genom trollkonster utan att fråga efter Guds vilja. Han visade ändå att han kunde leva också utan det, av ett enda Guds ord.
I den andra frestelsen var det fråga om bibeltolkning: skulle Jesus tro på Gud kärlek utan några andra bevis än Guds ord. Satan lockade Jesus att hoppa ner från tempelmuren - att göra ett under som skulle bevisa att Gud var hans Far. Det var som om Satan hade sagt: ”Gud skyddar sina barn så att de inte behöver lida. Han vill göra under alltid och över allt. Guds barns vardag behöver inte vara en öken, utan underbara upplevelser, benji-hopp med änglarna som vajrar, en upplevelse av Guds närhet alltid och över allt.” Jesus trodde inte på Satan och vägrade att fresta Gud.
Genom den tredje frestelsen ville Satan locka Jesus till en snabb karriär. Jesus kunde ha åstadkommit mycket gott, om han genast blivit världens kung. Krigen hade kunnat förhindras. Alla människor kunde ha fått ett drägligt liv, till och med ett lyckligt liv...
Men nej, Jesus vägrade kompromissa med det onda för att åstadkomma något gott. Han valde att tjäna Gud, kosta vad det kosta ville. Han valde det eviga livet för oss och döden för sin egen del.
Jesus sade: ”Gå bort, Satan!” Och till sist måste Satan lyda honom. Anklagaren hade inget mer att anklaga honom för. Han kunde inte längre påstå att Jesus trodde på Gud bara för det goda han får av honom.
Och nu är Jesu seger över frestelserna också vår seger.
FRÅGOR TILL KAPITEL 2
Vad anser du om Anklagarens (djävulens) påstående att det är lättare för en människa att tro på Gud när hon är lycklig än när hon är olycklig?
Varför gick Herren med på att ”slå vad” om Jobs tro med Anklagaren?
Anser du att Herren har rätt att ”slå vad” om din tro med djävulen?
Samtala om följande påstående: ”Det är omöjligt att en troende och döpt människa skulle vara ’demoniserad’ eller besatt av en ond ande.” (Om man med det uttrycket avser det samma som Nya Testamentet när det beskriver människor besatta av onda andar) Är det på det här sättet? Vilka följder får det för en kristen om påståendet är felaktigt?
Vad betyder det för oss att djävulen går i Guds ledband?
Hur borde vi förhålla oss till det kosmiska krig som Gud för med djävulen?
Vad skall vi göra om djävulens makt skrämmer oss?
Vad kan vi lära oss av Jesu kamp mot djävulen?
Är du av annan åsikt om någonting i det här kapitlet än författaren till boken? Vilken fråga i så fall?
Vad har speciellt rört ditt hjärta i det här kapitlet?
***