1. VÄRLDENS LYCKLIGASTE MAN

Varför, Gud?

Varför måste människan lida? Varför måste jag och mina kära lida? Du har säkert otaliga gånger ställt dig denna fråga. I Bibeln finns det en hel bok om lidandet - Jobs bok. Men vad vill den boken egentligen berätta? Vilket svar ger den på lidandets problem? Vilken hjälp ger den oss som lider?

Många gånger går läsaren vilse i djungeln av argument mellan Job och hans vänner, och begriper inte vad det egentligen är som dessa män vill säga. Vem har rätt och vem har fel? Varför tiger Gud så länge? Och när han äntligen öppnar munnen, varför säger han ingenting om lidandets problem? Har Jobs bok när allt kommer omkring något att säga mig som behöver kraft att bära min ångest?

Kära läsare - visst har Jobs bok mycket att säga just dig. Den innehåller djup tröst för var och en som lider. Men Jobs bok öppnar sig inte vid en första genomläsning, utan möda. Därför hoppas jag att du orkar följa mig på färden genom Jobs liv och olyckor, fastän boken i din hand kanske ibland känns tungläst. Det är nämligen själva temat som är tungt! Men - slutet gott, allting gott för den som orkar läsa boken till slut.

Varför just Job?

Hurudan är han då, denne Job i Gamla testamentet?

I landet Us fanns en man som hette Job. Det var en oförvitlig och rättrådig man som fruktade Gud och skydde allt ont… Han var den mäktigaste mannen i hela Östlandet. (1:1, 3)

Om det någonsin här i världen har funnits en god människa, så måste det väl ha varit Job. Från tiden före katastrofen i Jobs liv var det samstämmiga vittnesbördet från alla håll: denne man är oklanderlig och ärlig, han fruktar Gud och skyr det onda. På jorden finns inte hans like.

Det är inte bara författaren till Jobs bok som anser så. Också rättfärdighetens Gud själv från sin tron förenar sig i omdömet (1:8). Inte ens Satan kan anklaga Job för något. Och här ställer Jobs bok oss inför ett problem: Varför måste den bästa av män drabbas av den värsta olycka man kan föreställa sig? Varför måste just Job förlora hela sin förmögenhet, alla sina tio barn och sin hälsa? Varför drabbades inte hellre någon gudlös som inte brydde sig om Guds bud? Varför - ja, varför?

Var Job förtjänt av sitt öde? Vad kunde han ha gjort för att förhindra det? Vem var skyldig: Job eller de andra? Eller kanske Satan? Eller i värsta fall Gud?! I varje fall hade Gud kunnat förhindra olyckan, ifall han nu är allsmäktig. Varför gjorde han inte det? Dessa frågor skall vi här tillsammans försöka finna svar på.

Bakgrunden till Jobs bok

Jobs bok är troligtvis en av de äldsta böckerna i Bibeln. Här nämns ingenting om Israel, lagen eller ens om patriarkerna. Job är sin egen präst och förrättar själv sina offer, vilket skulle ha varit otänkbart i Israel efter att Mose lag blev given. Myntenheten ”kesita”, som nämns i det sista kapitlet, förekommer bara en gång till i Bibeln - i samband med Jakob (42:11; jfr 1 Mos 33:19). Det är alltså möjligt att Job var samtida med patriarkerna. Å andra sidan känner Jobs bok till järnet, som i Mellanöstern togs i bruk först under senare hälften av andra årtusendet före Kristus - alltså efter patriarkernas tid (28:2; 40:13).

Många teologer anser Jobs bok vara enbart en poetisk bok utan historisk verklighetsgrund. Själv är jag av den åsikten att en man vid namn Job verkligen har funnits och att han också har upplevt just det som omtalas i den bok som bär hans namn.

Man vet inte från vilket land Job kom - ingen vet nämligen med säkerhet var Us låg. Många anser att Us fanns i det område som senare kallades Edom. Elifas är ett edomitiskt namn. Teman är ett ortsnamn i Edom. Inte heller Job är ett hebreiskt namn, fastän bokens författare uppenbarligen var hebré.

Vem det var som skrev ner Jobs historia och när det skedde får vi inte veta. Boken är skriven i poesiform utom ”ramberättelsen”, alltså kapitlen 1, 2 och 42. Textens hebreiska är svårförståelig eftersom innebörden av vissa ord inte mera är känd. I boken finns det 110 ord som inte förekommer någon annanstans i Bibeln. Många av dessa ord har att göra med naturfenomen: boken beskriver ju naturen, här finns allt från norrsken till Egyptens djur (krokodil, flodhäst, ibisfågel o s v).

Teologin i Jobs bok är tidlös. Den är en protest mot sin tids vishetslitteratur, som innehöll många drag av framgångsteologi: om du tror på Gud, går dig allt väl. Jobs bok vill kullkasta den allmänmänskliga religiösa föreställningen att människan alltid själv är skyldig till sitt lidande.

Bokens stora tema är alltså det s.k. teodiké-problemet: Varför tillåter Gud lidandet? Varför drabbar lidandet en oskyldig människa lika ofta som en skyldig - kanske till och med oftare? Västerländska filosofers och liberalteologers svar på teodiké-problemet är att Gud inte kan vara både allsmäktig och kärleksfull. Han kan bara vara endera. (I samband med tsunami-katastrofen fick man höra sådana synpunkter i de västländska kyrkorna.) Judarna, och efter dem också de kristna, har däremot alltid hållit fast vid läran att Gud är både och. Men problemet kvarstår: Varför tillåter han oskyldigt lidande?

Jobs familjeliv

Sju söner och tre döttrar hade fötts åt honom… Hans söner brukade turas om att bjuda hem varandra till fest, och de inbjöd då också sina tre systrar att komma och äta och dricka tillsammans med dem (1:2, 4).

Job är urtypen för en lycklig familjefader. Han har tio barn och alla är redan fullvuxna. Barnen trivs tillsammans och vill gärna träffas en gång i månaden. Det är ju alltid ett tecken på ett gott hem och en god uppfostran när den yngre generationen vare sig konkurrerar eller hyser agg mot varandra. Job själv måste vara minst sextio år, vilket inte var någon ålder att tala om under patriarkernas tid.

Som far är Job på troende föräldrars vis mån om sina efterkommandes Gudsrelation. Därför offrar han en gång i månaden brännoffer för vart och ett av sina barn.

Ty Job tänkte: ”Kanhända har mina barn syndat och i sina hjärtan talt förgripligt om Gud.” (1:5*)

Utgående från denna vers kan vi dra vissa slutsatser om Jobs Gudsrelation. För det första anser Job att redan hjärtats tankar är synd, inte bara gärningarna. För det andra litar han på att barnen får sina synder förlåtna när offerblodet utgjuts (1:5). Lägg märke till att Job tror på offer redan i början av boken. Detta är grunden för hans Gudsrelation redan före katastrofen. För det tredje kunde slutet av versen också översättas ”Kanske har de i sina hjärtan förbannat Gud”. Job anser alltså att den största tänkbara synden är att förbanna Gud.

Patriarkerna hade många hustrur, men Job däremot har bara en. I Jobs sista tal framkommer det att han alltid varit sin hustru trogen (31:1, 9-12). Lycklig denna kvinna som till 100 % kan lita på sin mans trohet, han var ju en framgångsrik man - sådana män är i allmänhet populära bland kvinnorna. Job överger inte sin hustru en enda gång, inte ens när hon förlorar sin tro på Guds kärlek.

Jobs samhällsställning och sociala verksamhet

Det sägs om Job att han var Östlandets mäktigaste man (1:3). För att få reda på hur Job levde före katastrofen, måste vi läsa hans sista stora försvarstal i kapitlen 29-31. Där beskriver Job i detalj sin samhälleliga ställning och sin sociala verksamhet.

Uppenbarligen hade Job före katastrofen varit den självskrivne ledaren i samhället. En gång jämför han sig till och med med kungen:

Jag valde väg åt dem som deras hövding, jag var som en kung i spetsen för sin här. (29:25)

Jag gick ut till stadsporten och intog min plats på torget. De unga steg tillbaka när de såg mig, de gamla reste sig upp. Stormän höll inne sina ord och satte handen för munnen, hövdingar tystnade med tungan häftande vid gommen. (29:7-10)

Ändå hade inte Job levt själviskt och bara samlat rikedomar åt sig själv och sina barn - som största delen av världens rika gör. Nej, han hade utfört omfattande socialt arbete. Vid hans port låg ingen fattig och sjuk Lasaros utan att få hjälp!

…ty jag räddade den fattige som ropade, den faderlöse som ingen hjälpte. Den nödställde välsignade mig, jag beredde änkan glädje… Jag var den blindes ögon, jag var den lames fötter. För de fattiga var jag en far, jag tog mig an den okändes rättssak. Jag krossade nidingens tänder och ryckte bytet ur hans käftar. (29:12-17)

Den som lever enbart för sig själv och sin familj kunde inte kallas världens lyckligaste man. Bara en osjälvisk kärlek till medmänniskorna ger livet en djup tillfredsställelse. Vi kan också lägga märke till en sådan detalj att Job hade fungerat som en slags domare i sin egen stad - och skött sitt ämbete rättvist. Han gick inte med i något ”bästa bror”-system med ortens andra stormän.

Även som människa hade Job blivit omtyckt och fått erkänsla dit han kom. Idag skulle vi säga att han var en man med personlig karisma.

Man lyssnade förväntansfullt på mig och avvaktade under tystnad mina råd... De väntade på mig som på regnet, som man törstar efter ett vårregn. Log jag mot dem fattade de mod, när mitt ansikte lyste sken de upp. (29:21-24)

Job hade också varit en föredömlig själavårdare: han hade gråtit med dem som grät och glatt sig med dem som var glada. ”Grät jag inte över den som hade hårda dagar, led inte min själ med den fattige?” (30:25**) Också Elifas berömmer Jobs själavårdskunnande:

Själv har du visat många till rätta, du gav styrka åt kraftlösa armar, dina ord höll den vacklande uppe, du gav stadga åt skälvande knän. (4:3-4)

Är det då något under att till och med Gud är stolt över en sådan tjänare?

Vännerna och Vännen

Job hade nära vänner som hörde till sin tids visa män. En människa få skatta sig lycklig ifall hon har en enda god vän som inte överger henne på olyckans och skammens dag. Job hade hela tre stycken: Elifas, Bildad och Sofar.

Men det viktigaste för Job var ändå hans Gudsrelation. Herren var oändligt mycket kärare för Job än någonting han ägde. Job försökte sannerligen inte tjäna två herrar: Gud och mammon. Då han efter att ha förlorat allt tänker tillbaka på de lyckliga dagarna är vänskapen med Gud det han skattar högst i sitt liv:

Ack, att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar, då Gud gav mig sitt beskydd, då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret! Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet [vänskap¹] vilade över min hydda, då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stod runt omkring mig… (29:2-5*).

Gud beskyddade mig, Gud var min vän, Gud var med mig - så här beskriver Job sin relation till Gud. För Job var Gud en vän, inte någon gammal farbror långt borta ovan molnen. Vi kan säga att Gud var Jobs bästa vän, den som han vände sig till bittida som sent. ”Jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud”, så kommer han senare ihåg sitt böneliv (12:4*).

Som vi tidigare såg, grundar sig Jobs Gudsrelation på offer. Job trodde på att synden måste sonas, att blod måste utgjutas och en ställföreträdare måste dö för att synden skulle bli förlåten. Eftersom Job förlitade sig på offer för sina söners del, kan vi ta för givet att han också gjorde det för egen del.

Job - urtypen för en lycklig människa! Ingenting fattades honom! Job trodde att hans lycka skulle vara bestående (29:18-20), trots det stördes han ibland av en obestämd rädsla: tänk om lyckan ändå inte består? Då olyckan hade drabbat honom, säger han: ”Det jag fruktade har drabbat mig, det jag bävade för har nått mig” (3:25). Så gör ju också vi: ena stunden tror vi att lyckan håller, i nästa ögonblick ängslas vi för att den skall tas ifrån oss...

Jobs tio bud

Som vi ovan har konstaterat, fanns inte Guds lag i skriven form ännu på Jobs tid. Men hans lag stod nog att finna i hjärta och samvete. I kapitel 31 presenterar Job de principer efter vilka han hade levt sitt liv. Vi märker att de alla kan sammanfattas i den Gyllene regeln: Allt vad du vill att människorna skall göra mot dig, det skall du också göra mot dem.

1. Äktenskaplig trohet

Job hade en hustru, som han beslutat vara trogen mot. Särskilt när det gäller sexuallivet märks det om människan skyr det onda eller om hon söker upp det (jfr 1:1, 8). Kampen mot sexuella synder börjar med vad vi ser på. Det här visste Job och handlade därefter. Om vi inte i vårt hjärta kämpar mot otukt, så kämpar vi inte alls. Sexualiteten hör till det mänskliga livets starkaste krafter och Job förstod att fly frestelserna på detta livsområde.

Jag slöt ett avtal med mina ögon att aldrig titta efter en flicka. (31:1)

Om jag låtit mig dåras av min nästas hustru… då må andra lägga sig med henne [min hustru]! Ty sådant är en skändlighet, ett brott som förtjänar straff, en förtärande avgrundseld, som skövlar allt vad man äger. (31:9-12)

Finns det någon annan i hela Gamla testamentet som talar så här...?

2. Ärlighet

Job berättar att han själv har förtjänat ihop sin egendom, det var alltså inte fråga om ett arv (31:25). Allt var ärligt förtjänat - och han var inte ens högmodig för det!

Slog jag någonsin följe med falskhet och skyndade fram på svekets väg? Låt Gud väga mig på riktig våg, så skall han finna att jag är oförvitlig. (31:5-6)

3. Tjänstefolkets ställning

Vid den här tiden var det mera regel än undantag att tjänarna - som ofta var slavar - behandlades illa. Job förstod emellertid att inför Gud var tjänarna lika värdefulla människor som husbonden, och att han inför Gud måste svara för hur han behandlat sina tjänare. Hur många av dagens arbetsgivare kan säga det samma som Job?

Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt när de hade någon tvist med mig? Vad skulle jag då göra när Gud står upp? När han ställer mig till svars, vad skulle jag säga? Har inte han som skapade mig i moderlivet skapat också dem? Är det inte en enda som har berett oss i modersskötet? (31:13-15**)

4. Bemötande av fattiga

Jesus talar i liknelsen om den yttersta domen om hungriga, törstiga, nakna, hemlösa, sjuka och fångar (Matt 25). En rätt tro syns uttryckligen i hur vi förhåller oss till dessa våra minsta bröder. I Jobs liv kunde man sannerligen finna den rätta trons frukter. Gudsfruktan födde i hans hjärta motivation till att göra gott.

Har jag någonsin avvisat den fattiges bön eller fått änkans blick att slockna, har jag ätit mitt bröd för mig själv och inte delat det med den faderlöse? Nej, från min ungdom var jag som en far för honom, för änkan var jag ett stöd från min första stund. Lät jag någonsin en stackare gå naken, en fattig sakna kläder att skyla sig med… jag skulle frukta ofärd från Gud. (31:16-23)

5. Förhållandet till pengar

Vare sig vi har pengar på vårt bankkonto eller inte, frestas vi alla att förtrösta på dem. Den som är förmögen blir högfärdig och förtröstar på sina tillgångar. Den som är utan avundas dem som är lyckligare lottade och är förtvivlad inför sin framtid. Men sådan var inte Job:

Har jag någonsin satt mitt hopp till guldet, kallat gyllene skatter min trygghet? Gladdes jag någonsin över min stora rikedom, över att jag förvärvat så mycket. (31:24-25)

6. Nej till avgudadyrkan

I Jobs omgivning tillbad man av allt att döma himlakropparna och väntade sig att få ledning för sitt liv från dem. Människorna har genom historien betraktat stjärnorna och trott att de bestämmer deras öden. Horoskop och stjärntydning är en form av avgudadyrkan som också i våra dagar sprids som en löpeld. Job levde mitt i avgudadyrkan men tog avstånd från en sådan livsstil.

När jag såg solen i dess glans, såg månen skrida fram i prakt, lät jag mig då i hemlighet dåras till att hylla dem och kasta kyssar? (31:26-28)

7. Att bemöta fiender

Det är Jesus som först uppmanar oss att älska vår fiende och be för honom. Gamla testamentet uppmanar oss att älska vår nästa – men talar ingenting om att älska fienden. Men Job kunde handla rätt också i detta avseende, utan att någon hade uppmanat honom till det.

Gladdes jag någonsin åt min fiendes fall, triumferade jag när olyckan slog honom? Nej, aldrig lät jag min tunga synda genom att nedkalla död över honom. (31:29-30).

8. Att bemöta främlingar

Något tillspetsat kan man säga att den kristna kyrkan står och faller med sina medlemmars gästfrihet. Öppnar dagens kristna sina dörrar för smågrupper? Tar de emot övergivna barn, bjuder de flyktingar och utlänningar till sina hem? Det kristna hemmet är den plats där de som blivit utan kärlek borde få möta den. Jobs hem hade varit en sådan plats.

Mitt husfolk brukade säga: ”Han har aldrig låtit oss sakna kött att äta.” Ingen främling behövde sova på gatan, min dörr stod öppen för vandraren. (31:31-32)

9. Inga hemliga synder, ingen rädsla för skandal

Många offentliga personer lever i ständig rädsla för att någon f.d. flickvän eller kompanjon skall avslöja deras hemliga förflutna för kvällstidningarna. Job däremot hade rent samvete; han behövde inte vara rädd för någonting.

Sökte jag någonsin som andra dölja mina brott och gömma mina synder av fruktan för folkhopen och rädsla för släktingars förakt, så att jag teg och inte tordes gå ut? (31:33-34)

10. Hur man behandlar åkermarken

Till slut bedyrar Job också att han inte har bedrivit rovdrift eller skövlat naturen. Hur modern är han inte!

Om min jord har klagat över mig och åkerns fåror gråtit, om jag njutit dess gröda utan betalning och fått ägarna att sucka i vanmakt, då må törne växa istället för vete, stinkgräs i stället för korn! (31:38-40)

Till alla sina tio bud fogar Job också en förbannelse: vad som skall drabba honom om han har brutit mot just detta bud. Job vet alltså att synden aldrig förblir ostraffad.

Nu har vi stiftat bekantskap med en människa vid namn Job och kanske säger vi i beundran och häpnad: Tänk, att det på jorden kan finnas en sådan man - så annorlunda än vi själva! Och så måste vi fråga oss: Varför skulle då just han råka i händerna på Satan?

1) Åkessons översättning av Bibeln

FRÅGOR TILL KAPITEL 1

• Vilket intryck har Jobs bok gjort på dig då du läst den under en tid av svårigheter?

• Tycker ni att det är bra för en lidande människa att läsa Jobs bok? Varför? Varför inte?

• Har du lärt dig någonting nytt om den historiska bakgrunden till Jobs bok?

• Vilken bild får du av Job innan olyckorna ramlade över honom? Hurudan var han som människa, äkta man och familjefar?

• Hurudan var Jobs gudsrelation innan tragedin drabbade honom?

• Hur bra eller dåligt kan man i våra dagar leva efter Jobs tio bud?

• Vilket av Jobs tio bud tycker du personligen att det är svårast att leva efter?

• Samtala om följande fråga: Varför tillät Gud att olyckan drabbade en så god människa som Job?

• Är du av annan åsikt om någonting i det här kapitlet än författaren till boken? Vilken fråga i så fall?

• Vad har speciellt rört ditt hjärta i det här kapitlet?

***